Hösten kommer och med det svampar - i massor. Min kära mor och jag drog drärför på oss gummistövlarna och tog bilen ut till svampskogen. Vi hittade massor och drev längre och längre iväg. Efter tre kilometer i kraftigt kuperad terräng var vi vilse. Solen var på väg ner och hemma kröp barnen ner i sina sängar- utan mammas godnattpussar!
Vi gick och gick, lyssnade efter vägens brus och hörde till slut skogsmaskiner. Vi travad på. Tillslut ringde jag hem och sa att vi var vilse och förklarade var vi var. Lite batteri i telefonen gjorde att samtalet blev kort. Efter en stund ringde min make tillbaka. Tack vara min fina telefon så kunde han se exakt var vi var och kunde lotsa oss ut...Tyvärr hann batteriet ta slut men hans lugnande ord gav oss styrka! Den styrkan vi behövde! Som tur var så hade min älskade mor med sig druvsocker vilket gav energi. Väl ute på landsvägen var det två kilometer till bilen. Nu är jag lyckligen hemma och njuter av att var inne i värmen och se mina sovande barn. PUH!
Hu då, detta är min fasa, därför hittar jagbheller ingen svamp, jag törs inte gå så långt in i skogen, plockar bara i min Arnöskog, där kan man nästan inte gå vilse, men så får man slåss om svamparna också. Tur att ni kom tillrätta!
SvaraRaderaTack, det var väldigt skönt att komma hem - verkligen!
SvaraRadera